fina personer finns inte, så du måste vara en hallucination

Veckan har gått snabbt och långsamt på samma gång. Mina tankar har kretsat kring tre jobbiga saker; en skolredovisning, en allt för lång skidsemester och en pojke. Skolredovisningen (som ju var ett avslut på grupparbetet vi arbetat med sedan höstlovet) är nu äntligen över och jag kan andas på riktigt igen efter nästan en veckas ångest. Skidsemester i all ära, men när den inkluderar 10 dagar att umgås med fyra mor- och farföräldrar dygnet runt, börjar man tveka om det verkligen är så kul. Pojken blir bara vackrare och vackrare för varje dag som går. Han ler så mycket hela tiden nu och jag vill springa fram till honom och ge honom en kram. Ibland tror jag att han kollar på mig, E har sagt att han gjort det nån gång sådär. Jag vill så himla gärna tro att det är sant, men mitt förnuft säger stopp. Men jag tänker inte utesluta något. 


Anonym    •     •  

Va fint du skriver, fin blogg också! :)

Amanda    •     •   http://www.stylebymanda.blogg.se

Va fint du skriver, fin blogg också! :)

Svar: Tack så jättemycket fina du! :) Kram
Moa










Kom ihåg mig?