dumma deppdagar

Du vet den där deppdagen du antagligen har haft minst en gång. Idag var en sådan dag. När jag inte ville vara hemma för att jag var trött, utan för att jag inte orkade visa mig bland folk. När jag känner mig rätt klanderfull, ofräsch och ovettig. Det är inte kul. Och tankar snurrar i mitt huvud likt förvirrade humlor (inte getingar eller bin, humlor är sötare). Runt, runt utan styrsel och I can't make up my mind. Nu ska jag sluta tänka och sova till kvällen blir morgon, även om det utanför mitt fönster inte syns någon skillnad. Sen ska jag plåga mig (av resonliga skäl) genom en hel dag, från 8 till 23 tillsammans med en helt okej bra klass. Sen ska jag sova till kvällen blir morgon igen och hoppas på att snart kanske jag inte behöver plågas så mycket mer, men det kommer jag ju få göra längre än så. 











Kom ihåg mig?