men bra att du inte berättat om dig själv

Demonerna kommer tillbaka då och då. De som berättar vad jag måste göra. Vad jag måste göra för att bli glad och lycklig. Jag vet ju innerst inne att de är demoner, men jag vill så gärna tänka att de är änglar utsända för att hjälpa mig på vägen. För jag hade ju inte sagt nej till hjälp, men jag vill inte acceptera hjälp. Jag kan själv! För det kan jag väl, eller? Jag vet vad jag vill och det vet demonerna också. Jag vill väl antagligen inte tillräckligt mycket just nu, för det händer inget. Och jag måste liksom kämpa för att få min vilja igenom. Men jag vet att jag är stark och att jag kan. För jag är ju bra. Vad som än händer är jag ju ändå bra och jag är fortfarande jag. Och jag är världsbäst. Tänk vad dessa orden kan vara lätta att skriva, men så svåra att faktiskt mena. 











Kom ihåg mig?