fifty fifty

Nu när det är lov kollar jag på minst en film per dag. Oftast på nätterna, under ett för varmt täcke i min ensamhet. Jag tycker om det. Jag kan gråta om jag vill, skratta om jag vill. Till och med bli lite arg om jag vill. Igår natt såg jag en film (överväldigande fakta). 50/50 heter den och kom ut förra året. Det är inte ofta jag är på humör för komedier och eftersom den klassades som drama och komedi, har jag tvekat ett bra tag. Men åh vad jag ångrar att jag inte sett den tidigare. Mysig och fin film, med bästa Joseph Gordon-Levitt i huvudrollen. Den handlar ju om den här killen, Adam, som lever ett bra liv tillsammans med sin flickvän. Det fram tills det diagnostiseras att han har en ovanlig form av cancer. Med ens är hans liv helt annorlunda och han måste börja vänja sig vid tanken på att det är femtio procents chans att han inte klarar sig. Som sagt är den väldigt fin, och man ler och man gråter och man deppar och man blir irriterad. 











Kom ihåg mig?