A new shade for which each new way in which you draw me close

jag har en tanke som då och då letar sig fram. det där att det vore så mycket enklare om han inte var så fin. om han var mer söt och snäll och lätt att prata med och som jag inte var rädd för att prata med. någon som det inte spelar så stor roll om något råkar komma ut lite fel. någon mindre snygg helt enkelt, men lika bra helt enkelt. jag tycker inte om den här tanken, mest för att jag känner mig skyldig. skyldig över att tänka såhär, att inte på något vis kunna tänka mig vissa som annat än kompisar. men jag kan liksom inte göra något åt hur jag tänker, det är sådanhär jag är. hur mycket det än hade underlättat om han inte var så snygg, fin, VACKER, skulle en del av allt det här (vad det nu är) försvinna. jag både vill och vill inte det. om du känner mig även i riktiga livet, vet hur patetisk jag själv tycker att jag är vid alla dessa tankar, till och med det där med att han är så fasansfullt fin att jag inte vet vad jag ska ta mig till. det är lite intressant det där med hur mycket man vill prata med någon, att man tänker på det konstant, men ändå inte kan ta sig för det. spärren är ivägen och den har rostat igen. det tar lång tid att lirka upp det och jag antar att det är vad jag håller på med just nu. 
 
Joe Brooks - Kaleidoscope











Kom ihåg mig?