svart är ingen färg det är så man känner sig

Jag har varit borta en hel vecka nu, märkte jag. Har varit i världens bästa stad och innan dess hade jag fullt upp. Men jag är ju hemma nu och skolan börjar imorgon. Delade meningar infinner sig angående detta, plugget längtar jag inte efter, men jag tycker ju om rutiner. I alla fall, jag kan inte riktigt tänka (som vanligt) och dansar omkring med denna låt cirkulerandes i min tankeverksamhet. En liten lista på favoritsaker just nu erhålles nedan;
 
FAVORITER:
Film: The Breakfast Club
Låt: Hollywood Hills - Markus Krunegård
Mat: Allt innehållandes falafel, så gott!
Dryck: Vatten, alla gånger
Färg: Har fått upp ögonen för grönt.
Stad: London (där jag även varit de senaste 4 dagarna)
Land: England
Ämne i skolan: Svenska & Historia
 

musik lindrar ledsna tonårshjärtan

Då jag lider av kronisk förvirring och så vidare, kan jag inte organisera mina tankar nog för att skriva ett inlägg med en text värdig andras blickar. Musik är ju dock något av det bästa vad gäller att förklara hur man känner. Här är fem stycken toplistelåtar à la mig.  

hej från ett frågetecken

Varför är inte livet enkelt och lätt och fint och bra? Varför flyter det inte på och gör som man ber det? Varför är allting så sjukt mer komplicerat och invecklat än var det först verkar? Varför klarar man inte saker som man vill så himla mycket, mest av allt i världen till och med? Varför finns det fina personer? Varför ser man aldrig sig själv som en av de där fina personerna? Varför finns det så himla mycket press från allt och alla i allt man gör? Varför har man så mycket energi, men orkar ändå inte göra någonting? Hur kan man vara ambitiös, men fortfarande så himla trött på att göra det som krävs? Hur botar man ständig förvirring och efterblivenhet? Hur pratar man med någon som man verkligen vill prata med, men som man samtidigt är en gnutta rädd för? Hur gör man för att känna sig bra och värdig? Alla dessa frågor, vad ska jag ta mig till?