And you, you were all I wanted

Egentligen borde det inte spela någon roll hur man ser ut, men sanningen är ju att det verkligen gör det. Vi människor dömmer ju, utan att själva vara riktigt medvetna om det. Skönhetsidealen är för djupt inprintade i våra hjärnor och de är skrivna i svart bläck. Allt för att göra oss obekväma. För det är ju så det känns när vi tänker på skönhetsidealen. Aldrig är vi nog, aldrig är jag nog. Det är en obehaglig känsla det där, att inte känna sig tillräckligt vacker för någon. Stora lår där, ostyrigt hår där, osv. Vad andra än säger går det inte att bara lägga tankarna och idealen på huvudet. Vi alla kan intala oss dag ut och dag in att vi inte har några ideal (jag gör det nästan dagligen), men sanningen är ju att vi har det. Vi alla har en idé på hur den snyggaste tjejen och killen ser ut och på hur vi vill se ut. Vi kommer aldrig ifrån det, så är det bara. Jag vill inte låtsas om att jag är glad över hur jag ser ut exakt hela tiden, för det är inte sanningen. Jag mår himlans dåligt över mig själv vissa dagar, men kan också känna mig så sjukt glad över att jag är den jag är andra så det är en evig berg-och-dalbana. En sån där som är gratis och aldrig någonsin kommer stanna, som kommer vara med en hela livet. Jag som inte ens gillar beg-och-dalbanor. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med denna lilla text, mer än att jag faktiskt inte riktigt tycker att vi ska ta till oss av det folk säger om att det inte är normalt att tänka mycket på hur vi ser ut eller att vi är alldeles för oroliga över vad andra ska tycka om oss. Det är ju världen, samhället som har gjort oss sådana och då kan inte samma samhälle komma och säga att vi gör fel i att tycka illa om oss själva. Om du inte tycker om dig själv, prata med någon som du verkligen vet kommer förstå och som inte kommer säga något i stil med "men lägg av, du ser ju jättebra ut!". Leta istället upp någon som säger till dig att "fan, varför skulle det bli såhär? jaja, vi får väl helt enkelt försöka bli den bästa versionen av oss som vi kan". Acceptera att du inte tycker om dig själv och sedan ska du acceptera hur du ser ut. Sedan kan du göra vad du vill, för det är då du har blivit så oslagbar du bara kan. 
Loney, Dear - Airport Surroundings

det som skiftar.

Jag vill, som en liten påminnelse till mig själv, bara visa några bilder på hår. Ombrefärgat hår mer bestämt. Jag har insett hur fantastiskt fint det är, och skulle absolut göra det själv. Ja, vem vet, jag kanske slår till nästa frisörbesök. Jag ska ju faktiskt färga håret då, hade ju dock tänkt den vanliga röda. Jag kan alltid rådfråga med min frisör i alla fall. Så här, varsågod och tack så mycket. Hårinspiration var det här.
[här] & [här]

You got me so addicted, so much I can't resist falling into your arms

Jag önskar många gånger, minst fem gånger om dagen, att jag var modigare och tog för mig. Att fråga den där killen vad han menade eller ens räcka upp handen under lektionen och svara med självförtroende på den där frågan som jag faktiskt kan som om det vore min högra hand. Om jag var modig skulle jag prata med honom oftare, fråga saker och lära mig mer om honom och få veta varför han är så fin som jag tycker att han är. Jag skulle fråga om hans favoritband, mesta fotbollslaget och kanske till och med fråga något så djupt som vad han vill med sitt liv. Jag önskar att jag hade det modet, som jag så hårt kämpar för att bygga upp. Men hela tiden är det något som raserar bygget och det förblir ett evigt jobb mot mig själv. Jag vill ju att han ska veta hur fantastiskt fin han är och att han cirkulerar i mitt huvud precis hela tiden. För det är sant och något som inte bör glömmas bort. Jag är ju inte kär, det skulle jag väl inte säga, men det finns en stor chans att det skulle ske om jag lärde känna honom bättre. För jag vill ju så himla himla gärna gå fram till honom och krama honom, något inom mig säger att han behöver en kram och jag borde ge honom en. Men det går ju inte, man kan inte gå fram till vem som helst och ge dem en kram. Samhället fungerar ju inte så och inte jag heller. Så jag stannar där jag är, till jag kommer på något vettigt att säga. Det blir bäst så.
 
Rihanna - Drunk On Love