tecken på att du är en sorgfågel

Du tycker om att vara för dig själv och har inget problem med en stunds tystnad. Tvärtom är det uppfriskande och du finner lugnet där. Men samtidigt känner du dig ofta ensam och skulle göra mycket för nån att dela ensamheten med. Någon att prata med om allt och inget, kolla på bra och dåliga filmer och hitta lösningar till världssvälten med. Du är i helhet en ganska glad person som inte direkt drar sig för att skratta, men vissa dagar är du som du är hemma; melankolisk och dyster. Du känner dig ofta stressad över hur andra presterar och att folk i din omgivning har saker de är bra på, medan du känner att det inte finns något i världen som är menat för dig. Du försöker alltid vara så duktig du kan, men det svängande humör ställer ofta till det. För du faller lätt tillbaka till de mindre bra rutinerna och har sedan svårt att ta dig tillbaka, hur mycket du än vill. Du har konstant slut på energi. Inte möjligtvis är sömnig, men energin finns inte där helt enkelt. Du vill så himla mycket, men du vågar inte ta för dig. Du vill prata med den, du vill fråga om det. Men det händer inte, för du känner att du inte är tillräckligt för det. Du vill inte vara fel och ivägen, men vill heller inte uppfattas som tyst och tråkig. För du vet ju att du inte är tråkig, men det är den sidan som visas för alla andra är just det. Tråkig. 
 
Så om du känner igen dig i i alla fall hälften av detta, är du nog en liten sorgfågel du också, precis som jag, som råkar vara allt. Men tänk på att sorgfåglar, faktiskt är de allra finaste av fåglar. 


m.    •     •   http://kraftfalt.blogg.se

Åh kram. Jag kände igen mig i massor av det där. Så fint formulerat!

Svar: Tack fina du! Alla är nog små sorgfåglar då och då, om man tänker efter. Kram
Moa










Kom ihåg mig?