Just den dag, den vackra jag lärde mig säga vi
Jag har sett en film. En fin fin fin film. Monica Z heter den och den var så tragiskt vacker. För dig som inte riktigt vet, så handlar den om jazzsångerskan Monica Zetterlund och hennes liv. Hur hon gick från att vara en enkel ensamstående mamma från Hagfors, till att bli en av de största artisterna vi har haft i Sverige. Den var så fantastiskt fint gjord från början till slut och Edda Magnasson var så så bra. Jag grät gång på gång, hennes liv var ju så trassligt och tragiskt.

Och så var ju Sverrir Gudnason med och han är ju också en klippa på duken. Så oskuldsfull och skicklig.


Så om du vill se en underbar, ändock sorgsen film, titta titta titta!
