Fast jag skrikit sönder rösten har jag aldrig sagt som det är.

Jag önskar att jag hade något att skriva här, men när jag får lust är det fortfarande blankt. Det finns inget att säga som inte nämnts egentligen, mer än att om det någon gång kommer kännas bra vid tanken på honom, så är det nu. Jag hoppas så innerligt att detta är ett tecken på att jag är på väg att komma över honom. Det är en av mina högsta önskningar. 
         För övrigt är jag saligt trött på mycket, men försöker se det fina i småsaker som en god kopp te eller att en körlektion går bra. Det är svårt, men jag försöker. För att hjälpa det på traven, skapar jag kopiösa mängder spotifylistor (som jag tar bort innan jag lyssnat på ens hela.) Här är en peppande och en höstig. Och eftersom jag älskar hösten över mycket, så smyckar jag med höstpepp. 











Kom ihåg mig?