när tankarna hinner ifatt.

Vissa dagar är bara så mörka. Som om den starkt lysande solen inte kan tränga igenom den tjocka muren runt mig. Dagar då det är svårt att koncentrera sig på ens minsta lilla sak, som tankarna tar överhanden och en helst av allt vill krypa ner under täcket och vakna upp nån annan dag, glad. Dagar då en undrar vem fan en tror att en är, och en har svårt att hitta någonting med sig att tycka om. Dagar då en vill gråta över hur hopplöst saker och ting verkar och VARFÖR I HELVETE BLIR DET ALDRIG SOM JAG ÖNSKAR? Det kommer, i sinom tid, försöker jag intala mig sjäv. Att det löser sig, peace out, chilla. Vem fan vill chilla när det känns som om världen faller samman i vilket sekund som helst. Som om allt en gör är avgörande för framtiden och resten av livet. Jag är inte självdestrukiv, det skulle jag inte kalla det. Men idag är fan ingen bra dag. 











Kom ihåg mig?