I wish the real world would just stop hassling me.

Jag har en dålig vana. En av de sämsta vanorna en kan ha, om det tillåts sägas. Jag har en förmåga att konstant trycka ner mig själv, hela tiden få mig själv att må miserabelt och vilja gömma mig i en mörk grotta för resten av mitt liv. Det kan handla om vad som helst. Vissa saker kan jag tveka på någon enstaka gång, men annat återkommer gång på gång. Som om tankarna alltid ligger där, precis bakom mitt medvetande, och kämpar för att få komma upp till ytan. Och jag kämpar emot med all min viljestyrka. Men viljestyrkan vacklar ibland, lämnar mig blottad och sårbar. Det är då tankarna på hur otillräcklig jag är kommer krypande.

"Du är inte fin, du är tjock, du har finnigt ansikte, du är inte bra på matte, du är fan inte ens bra på engelska, VAD FAN ÄR DU BRA PÅ EGENTLIGEN?!" Tankarna stegras successivt, blir mer och mer aggressiva och deprimerande. Jag försöker hitta ljusglimtar som ska rädda mig. "Men jag är ganska snäll och jag är bra på att skriva. Och det är ju inte så att jag kommer vara ensam för evigt, eller hur?" Men det är just det där 'eller hur' som gör allting så problematiskt. Inte ens i de positivaste av tankar kan jag utestänga tveksamheten, den som driver de depressiva tankarna framåt. Jag klarar inte av att lita på mina egna tankar, som då sakta men säkert förminskas till förhoppningar. Och förhoppningar gör inte saker och ting bättre. För en måste tro, och då verkligen tro på att det är så. Inte tveka.

"SERIÖST? Du är inte bra på att skriva. De som säger det ljuger för dig, de vill inte såra din känslor. DE är bra personer, till skillnad från DIG. Du är ingen bra människa. SE BARA HUR DU BEHANDLAR DINA NÄRA! Hur ska nån någonsin kunna älska någon som dig?" Ja, det är frågan. 
Real World - Matchbox Twenty


m.    •     •   http://kraftfalt.blogg.se

Du, jag har känt precis, exakt (verkligen exakt) sådär, och jag gör inte det längre. Inte lika mycket i alla fall. Det går att INTE känna så, det finns en värld, jag lovar. Det kan ta tid, det gjorde det för mig, men jag fick helt enkelt börja med att uppmärksamma ALLT jag gjorde som var bra. ALLT. Skriva ner tre grejer varje kväll till exempel. Jag vet att det känns skittöntigt men efter ett tag kan man bläddra tillbaka och ba, hallå jag är okej jag är BRA, det syns ju här. Svart på vitt. Och det bästa, gör saker du tror att du inte kan. Bara gör det. Finns det något du tror att du inte borde eller kan eller helt enkelt inte är menad för- bara kör!! Det är alltid värt det även om det går åt helvete, för det gör det ibland och det är fett okej. Då vågade man i alla fall vilket är en vinst i sig!! Och sist men inte minst- det är jätteokej att må dåligt ibland. Det är verkligen det. Och man måste leva ut även det. Men lova dig själv att sen, när du känner kraften, (för jag vet att du har den) lova dig själv att då bara kör du.

Svar: Åh, tack fina fina du. Det här var verkligen det jag behövde höra. Jag tänker ta tag i de saker jag egentligen vill men inte riktigt vågar, nu. Kram på dig.
Moa










Kom ihåg mig?