Jag lever för dagen, men dör för natten.

Skolan börjar om drygt en vecka och jag har sån ångest över att börja tredje och sista året på gymnasiet. Mest över två saker egentligen; bara tanken på gymnasiearbetet samt på att hitta en balpartner får mig att vilja krypa ur mitt skinn och gömma någonstans där ingen kan hitta mig någonsin igen. Men det vet jag ju inte skulle fungera. Vad vill jag lägga ett helt år på att undersöka/arbeta med? Vem skulle jag vilja gå förbi mängder av folk med? Jag vet inte. Jag har inte en jävla aning faktiskt och det skrämmer mig så fruktansvärt. Jag vill inte tänka på det, men jag måste ju. Måste. Jag hatar att vara tvungen till göra saker. Låt mig, snälla du, vara ifred och leva i min trygga bubbla. Ett tag till. Snälla? 
 
Ska jag snacka om feminismen i kulturen och historien? Ska jag skapa ett alternate universe där Hitler tog makt över hela Europa och objektivt diskutera hur detta ändå hade gått åt helvete? Ingen aning. Det enda jag vet är att jag har panik över detta. 











Kom ihåg mig?