A hiding place and the god of the sky

Detta är ett dagboksinlägg från julafton, känner att jag behöver säkerhetsspara det här och så vidare. 

24/12-13

Jag sitter där, i med furu från golv till tak, på några ynka kvadratmeter. Men jag trivs. Hur konstigt det än låter så trivs jag. Släktens röster hörs som ett avlägset grumlande och jag låter bli att bry mig om dem för ett tag. Slippa le och låtsas. Det är inte det att jag inte är tacksam för hur mycket pengar de lägger på mig, herregud nej. Men det känns så olustigt att jag är tvungen att låtsas i utbyte. Jag kommer ihåg den här toaletten sedan jag var liten; jag har alltid haft något konstigt band med den, känt att här kan man gömma sig och ingen vet vart man är. Man är osynlig här inne. För en liten flicka på äventyr är det drömmen, men även för en sjuttonårig tjej kan det vara skönt att gömma sig ibland.

Jag visste inte att det finns olika nyanser av svart. Att moln har en helt annan svart nyans än himlen på natten. Trots mörkret går det att urskilja siluetterna, respektingivande där de tornar upp sig på natthimlen. Jag undrar om Zeus är besviken på människorasen, med tanke på det tråkiga vädret. Det hade jag varit om jag var gud.

 

Lemonade – Neptune



Emma    •     •   http://glittrigamoln.blogg.se

Åh fint!

Svar: Tack så mycket! Kram
Moa










Kom ihåg mig?