I ångestens tecken.

Mina tankar är ett litet virrvarr av ångest och beslut att fatta för tillfället. Det finns saker jag måste bestämma mig för om jag verkligen göra och det finns saker som jag vill, men som tar emot något enormt. Jag vet verkligen ingenting och det driver mig till vansinne. Hur ska jag kunna veta vad jag vill, när båda alternativen känns både bra och dåliga på samma gång? Ibland när jag hamnar i sådana här situationer tänker jag på genier som levt eller lever. Hade Albert Einstein beslutsångest? Är Stephen Hawking någon gång osäker på vilken väg han ska ta? Tvekade Amelia Earheart någonsin? Eller var/är de just de genier och förebilder som de förklaras som, och är därför lite mindre mänskliga? Jag vet inte, men jag vill veta vad jag ska göra. Vilken väg är den klokaste att ta, vad kommer gynna mig mig mest i längden? Egentligen vet jag nog redan svaret, men någonting tar emot. Jag vill, men ändå inte, som när det kommer till så mycket annat. Någonting tar jämt emot och ligger där som en plugg som vägrar ruckas. Mest av allt vill jag att någon ska fatta besluten åt mig, alltid, men jag vet ju även att det endast är upp till mig. Min framtid är min att besluta. Hur mycket ångest det ordet än framkallar. 

One of these mornings, you're going to rise up singing. Then you'll spread your wings and you'll take to the sky.

Jag är egentligen inget superfan av sommaren och all denna olidliga värme som omsluter oss alla. Men det finns ändå vissa saker som är fantastiskt trevliga och som endast går att uppleva på just sommaren. 
[1][2][3][4][5]
1. Att läsa en hel dag i skuggan under ett träd. Finns inget bättre än att förloras i en bokvärld på just sommaren. När jag var mindre levde jag efter en enda princip; den enda lektyren som fick läsas under sommaren var hästböcker. Det var oerhört länge sedan jag läste en hästbok, men ibland tänker jag på den där principen. Hur jag levde mig in i berättelserna om flickorna med deras hästar och alla sommaräventyr de var med om. Åh, dessa tider!

2. Dundergoda frukostar som en tagit tid på sig att skapa. Dessa avnjuter man helst ute på altanen/balkongen/i trädgården eller annat valfritt uteställe. Min favoritfrukost är grekisk yoghurt med olika tillbehör, samt en kopp te.
 
3. Sommarkvällar. Oslagbara, då värmen med ens är uthärdlig och hela världen sätts i brand. Just den där brinnande orangea färgen är då en favorit, bredvid de vackra skogsgrön och marinblå. 

4. Utflykter, både hemavid och lite längre bort. Spelar ingen roll hur vädret är, landskapet som breder ut sig framför är alltid hänförande vilket fall som helst. I år har jag inte varit på så många utflykter, då jag har jobbat så mycket, men det hade varit trevligt att hinna med någon innan skolan och sista gymnasieåret börjar. 

5. Havet. Detta älskade blå. Jag är inte överförtjust i att bada och jag blir lätt sjösjuk till sjöss, men vad gör väl det när jag får upptäcka det som innehar den mesta mystiken på hela vår jord. Och havet på sommaren, det är då det är bäst. 
 

Leve fysiken!

Jag har jobbat i sju dagar och snart är mina två lediga dagar till ända. Tiden går fort och jag hinner inte riktigt med att känna efter, tänka efter. Jag bara lever, monotont och förutsägbart. Inget nytt egentligen. Men jag har, efter cirka fyra månader, läst ut en bok jag kämpat med i det fördolda. En sådan där smart bok, som kräver ens fulla uppmärksamhet. 
Och hur jobbigt det än har varit att ta sig igenom den, har det ändå varit så värt det. För jag känner att, jo, detta är bra, detta är mina tankar på oerhört många plan (borträknat hans idiotiska tankar om kvinnor och att män skulle vara de starka och som har rätt till dominans osv..), men annars är detta så förträffligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det mer och tänkte skriva skriva, för er vinning, ner fyra (tre egentligen, de mittersta hör väl ihop något) stycken som jag tyckt om tillräckligt mycket för att göra hundöron på dessa sidor. 
 
120
Själens hälsa. – Den omtyckta medicinska moralformen (vars upphovsman är Ariston från Krios): "Dygden är själens hälsa" - borde åtminstone, för att bli användbar, ändras till följande: "Din dygd är din själs hälsa". Ty en häsla i sig finns det inte, och alla försök att definiera en sak på det sättet har ömkligen misslyckats. Det gäller att känna till din målsättning, din horisont, dina krafter, dina drivfjädrar, dina villfarelser och i synnerhet idealen och fantasmerna i din själ för att avgöra vad hälsa innebär också för din kropp. Sålunda finns det otaliga former av kroppslig hälsa, och ju mer man på nytt tillåter det individuella och ojämförliga att sticka upp huvudet, ju mer man vänjer sig av med dogmen om "människornas likhet", desto mer måste också föreställningen om en normalhälsa, liksom normaldiet och en sjukdoms normalförlopp komma ur bruk bland våra medicinare. Och först då skulle det kunna vara dags att reflektera över själens hälsa och sjukdom och ge varje männsikas karakäristiska dygd dess roll för hennes hälsa, som visserligen hos den ena skulle kunna se ut som motsatsen till hälsa hos den andra. Till sista står fortfarande den stora frågan öppen, huruvida vi skulle kunna undvara sjukdomen ens när det gäller utvecklingen av vår dygd, och huruvida inte särskilt vår törst efter insikt och självinsikt har lika stort behov av en sjuk själ som av en frisk: kort sagt, huruvida inte den allenarådande viljan till hälsa är en fördom, en feghet och kanske ett utslag av subtilaste barbari och efterblivenhet. 
 

274
Vilken egenskap är för dig den mänskligaste? – Den att bespara andra skamkänslor. 
 
275
Vad är inseglet på den uppnådda friheten? – Att inte längre skämmas inför sig själv.
 
322
Liknelse. – De tänkare i vilkas inre alla stjärnor rör sig i cykliska banor är inte de djupaste; den som ser in i sig själv som i ett ofantligt universum och bär vintergator i sitt inre, han vet också hur oregelbundna alla vintergator är; de leder ända in i existensens kaos och labyrint.