I ångestens tecken.

Mina tankar är ett litet virrvarr av ångest och beslut att fatta för tillfället. Det finns saker jag måste bestämma mig för om jag verkligen göra och det finns saker som jag vill, men som tar emot något enormt. Jag vet verkligen ingenting och det driver mig till vansinne. Hur ska jag kunna veta vad jag vill, när båda alternativen känns både bra och dåliga på samma gång? Ibland när jag hamnar i sådana här situationer tänker jag på genier som levt eller lever. Hade Albert Einstein beslutsångest? Är Stephen Hawking någon gång osäker på vilken väg han ska ta? Tvekade Amelia Earheart någonsin? Eller var/är de just de genier och förebilder som de förklaras som, och är därför lite mindre mänskliga? Jag vet inte, men jag vill veta vad jag ska göra. Vilken väg är den klokaste att ta, vad kommer gynna mig mig mest i längden? Egentligen vet jag nog redan svaret, men någonting tar emot. Jag vill, men ändå inte, som när det kommer till så mycket annat. Någonting tar jämt emot och ligger där som en plugg som vägrar ruckas. Mest av allt vill jag att någon ska fatta besluten åt mig, alltid, men jag vet ju även att det endast är upp till mig. Min framtid är min att besluta. Hur mycket ångest det ordet än framkallar. 











Kom ihåg mig?