Leve fysiken!

Jag har jobbat i sju dagar och snart är mina två lediga dagar till ända. Tiden går fort och jag hinner inte riktigt med att känna efter, tänka efter. Jag bara lever, monotont och förutsägbart. Inget nytt egentligen. Men jag har, efter cirka fyra månader, läst ut en bok jag kämpat med i det fördolda. En sådan där smart bok, som kräver ens fulla uppmärksamhet. 
Och hur jobbigt det än har varit att ta sig igenom den, har det ändå varit så värt det. För jag känner att, jo, detta är bra, detta är mina tankar på oerhört många plan (borträknat hans idiotiska tankar om kvinnor och att män skulle vara de starka och som har rätt till dominans osv..), men annars är detta så förträffligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det mer och tänkte skriva skriva, för er vinning, ner fyra (tre egentligen, de mittersta hör väl ihop något) stycken som jag tyckt om tillräckligt mycket för att göra hundöron på dessa sidor. 
 
120
Själens hälsa. – Den omtyckta medicinska moralformen (vars upphovsman är Ariston från Krios): "Dygden är själens hälsa" - borde åtminstone, för att bli användbar, ändras till följande: "Din dygd är din själs hälsa". Ty en häsla i sig finns det inte, och alla försök att definiera en sak på det sättet har ömkligen misslyckats. Det gäller att känna till din målsättning, din horisont, dina krafter, dina drivfjädrar, dina villfarelser och i synnerhet idealen och fantasmerna i din själ för att avgöra vad hälsa innebär också för din kropp. Sålunda finns det otaliga former av kroppslig hälsa, och ju mer man på nytt tillåter det individuella och ojämförliga att sticka upp huvudet, ju mer man vänjer sig av med dogmen om "människornas likhet", desto mer måste också föreställningen om en normalhälsa, liksom normaldiet och en sjukdoms normalförlopp komma ur bruk bland våra medicinare. Och först då skulle det kunna vara dags att reflektera över själens hälsa och sjukdom och ge varje männsikas karakäristiska dygd dess roll för hennes hälsa, som visserligen hos den ena skulle kunna se ut som motsatsen till hälsa hos den andra. Till sista står fortfarande den stora frågan öppen, huruvida vi skulle kunna undvara sjukdomen ens när det gäller utvecklingen av vår dygd, och huruvida inte särskilt vår törst efter insikt och självinsikt har lika stort behov av en sjuk själ som av en frisk: kort sagt, huruvida inte den allenarådande viljan till hälsa är en fördom, en feghet och kanske ett utslag av subtilaste barbari och efterblivenhet. 
 

274
Vilken egenskap är för dig den mänskligaste? – Den att bespara andra skamkänslor. 
 
275
Vad är inseglet på den uppnådda friheten? – Att inte längre skämmas inför sig själv.
 
322
Liknelse. – De tänkare i vilkas inre alla stjärnor rör sig i cykliska banor är inte de djupaste; den som ser in i sig själv som i ett ofantligt universum och bär vintergator i sitt inre, han vet också hur oregelbundna alla vintergator är; de leder ända in i existensens kaos och labyrint. 











Kom ihåg mig?