något nytt

Egentligen visste jag inte riktigt om jag skulle delge det här, men efter lite överläggande bestämmer jag mig ändå för att göra det. Uppenbarligen. Jag har en ny blogg. Vi skulle väl kanske kunna se det som en nystart, eller möjligtvis sökandet efter ny inspiration. I alla fall så är det där jag kommer skriva framöver, så får vi se om jag är bättre där. Troligtvis inte. Nya bloggen hittar du här. 

Jag stämplar ut nu.

Lagom till skolan börjar (på onsdag) har jag jobbat sista dagen på en månad. Att komma till den insikten imorse när jag vaknade innebar en känsla jag inte känt på länge och som jag inte riktigt kan beskriva. I alla fall så firade jag med mysmorgon framför Buffy The Vampire Slayer, med en trött hund i knät. Fint ska det vara liksom. 
       På onsdag börjar som sagt skolan och det är med skräckblandad förtjusning jag kommer inleda detta sista år. Alltså, detta absoluta slut som snart kommer infinna sig. Snart är livet helt annorlunda. Wow. 

Jag lever för dagen, men dör för natten.

Skolan börjar om drygt en vecka och jag har sån ångest över att börja tredje och sista året på gymnasiet. Mest över två saker egentligen; bara tanken på gymnasiearbetet samt på att hitta en balpartner får mig att vilja krypa ur mitt skinn och gömma någonstans där ingen kan hitta mig någonsin igen. Men det vet jag ju inte skulle fungera. Vad vill jag lägga ett helt år på att undersöka/arbeta med? Vem skulle jag vilja gå förbi mängder av folk med? Jag vet inte. Jag har inte en jävla aning faktiskt och det skrämmer mig så fruktansvärt. Jag vill inte tänka på det, men jag måste ju. Måste. Jag hatar att vara tvungen till göra saker. Låt mig, snälla du, vara ifred och leva i min trygga bubbla. Ett tag till. Snälla? 
 
Ska jag snacka om feminismen i kulturen och historien? Ska jag skapa ett alternate universe där Hitler tog makt över hela Europa och objektivt diskutera hur detta ändå hade gått åt helvete? Ingen aning. Det enda jag vet är att jag har panik över detta.